Skaffa dig en utbildning och stå på egna ben!

Det finns många förebilder i mitt liv. Men en person som jag beundrar speciellt mycket är min farmor.

Min farmor levde på den tiden då det inte alls var självklart att kvinnan och mannen var jämställda. Långt därifrån. Därför är hennes syn på kvinnornas ställning om möjligt ännu mera beundransvärd. Hon insåg vikten av att kvinnor blir självständiga och uppmuntrade mig att skaffa en utbildning.

Skaffa dig en utbildning och stå på egna ben, sa hon alltid till mig.

Min farmor var stark person som levde ett händelserikt liv. Hon växte upp utan pappa, hennes bror var en av de första i Ylihärma som stupade i kriget. Min farmor var mycket fosterländsk och som liten hörde hon till smålottorna. Under kriget var hon med i luftbevakningen. Hon gifte sig i krigstider med min farfar. De fick åtta barn tillsammans. Livet gav dem prövningar och de miste två barn i barndomen och ett senare i livet.

Trots alla motgångar var farmor en levnadsglad människa som hade båda fötterna på jorden. Hennes hjärta klappade för hembygden och hon var väldigt mån om att vi kände till vår historia. Hon var skicklig på handarbete och gjorde till alla sina döttrar och sondöttrar varsin folkdräkt – hon vävde själv tyget till klänningarna. (Jag har ännu kvar min folkdräkt, Munsaladräkten). 

Farmor skötte om sin stora familj, städade på skolan som de bodde på och där min farfar var lärare, lärde ut handarbete och skötte om biblioteket. Hon var involverad i samhället och alla skolbarn var nära hennes hjärta. 

Farmor var en varmhjärtad kvinna som band ihop familjen. Hon var vår klippa och vårt stöd. Hon deltog i barnen och barnbarnens liv med liv och lust och fanns till för oss alla. Hon berättade historier från sin barndom och uppväxt och ville att vi skulle växa upp och verkligen förstå vilka offer som gjordes för kommande generationer under krigen. Hon påminde alltid om hur dyrt pris man betalat för vår självständighet. 

Många var historierna vi fick höra om förr i tiden, bland om hennes mormor, Serafiina Kangas-Kurki. Hon var den första kvinnan att rösta i riksdagsvalet i Kangas by, röstningen hölls i hennes hem 1907. Farmor tog kopior åt oss alla på den här bilden för att hon var så stolt över sin mormor. På bilden sätter hon sin röstsedel i rösturnan, ögonblicket är historiskt för kvinnornas rösträtt och kvinnornas jämställdhet i Finland.

Serafiina Kangas-Kurki var den första kvinnan att rösta i riksdagsvalet i Kangas by

Att stå upp för sina rättigheter och tro på ett jämlikt samhälle finns i blodet hos mig. Min fina farmor lärde mig tidigt att det är viktigt för en kvinna att stå på egna ben. För mig är det väldigt viktigt att kvinnornas ställning på arbetsmarknaden blir bättre och att även kvinnans euro är en euro och inte bara 70 cent.

En familjeledighetsreform är ett centralt steg på den vägen. Genom att ändra på samhället och attityderna så att det blir lika självklart att dela på familjeledigheter som det idag är att inte göra det, kan vi höja både kvinnans status och lön på arbetsmarknaden.

Farmor lärde mig värdet av ens familj och att uppskatta det enkla i vardagen. Hon önskade inget för sin egen del men allt åt dem hon brydde sig om. Hon lärde mig också att tro på mig själv och att jag duger precis som jag är. Jag tänker på henne ofta och saknar henne. Men hon lämnade efter sig en generation av kvinnor som vet sitt värde och står upp för sina rättigheter. För det är jag evigt tacksam.

2 reaktioner på ”Skaffa dig en utbildning och stå på egna ben!”

  1. Även jag hade en stark farmor som jag beundra.Hon var också noga med rätt och fel men hon kämpa mera för att svenskan skulle hållas kvar i Finland.Brukar ibland säga att hon vänder sej i graven när hon ser hur Finland blivit och speciellt som hon också ficknklara sej en tid ensam under kriget

  2. Även jag hade en stark farmor som jag beundra.Hon var också noga med rätt och fel men hon kämpa mera för att svenskan skulle hållas kvar i Finland.Brukar ibland säga att hon vänder sej i graven när hon ser hur Finland blivit och speciellt som hon också ficknklara sej en tid ensam under kriget

Lämna ett svar till Hanna Avbtyt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *